Halvt överlevande

Jag kan nu stolt kalla mig en överlevare haha. Teatern gick helt okej faktiskt. Fick veta mitt på dan att vi skulle spela på kvällen, jättekul. Trodde jag skulle dö första gången för mina ben darrade som fan. Så jag tänkte "nu ramlar jag ihop". Haha, fast det gick bra. Det blev ju bara lite fel hahaha. Vi hoppade inte alls över nåt. Men det blev ju jättebra. Sen andra gången bara råkade Daniel sjunga lite fel. Och på kvällen när vi spelade för föräldrarna fick jag totalt hjärnsläpp och kom inte på min replik, och de andra försökte hjälpa mig men jag fattade ingenting för jag var i chock, så det jag fick fram var "stopp" vilket kanske inte var heeelt rätt. Men sen räddade Emilia mig haha. Puh. Annars gick det ju helt okej som sagt.

Åkte till träningen sen för att det skulle vara sista och så, fast det var ganska tråkigt och jag stannade inte så länge. Sen när jag kom hem gick jag ut och sprang med pappa (det är heelt sant). På riktigt, men jag lovar, efter att man sprungit uppför djävulsbacken är man död! Mina ben är typ som kokta spaggetthis hela tiden. Kan knappt gå haha. Det är ju smidigt, kanske borde springa fler gånger?

Nu borde jag nog göra lite broderi, annars dampar Kerstin = inte bra.

Wish me luck!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Jag heter:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Min blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0