Interna skämt:

Jag har egentligen aldrig fattat det här med skämt. Sen av nån anledning lyckas jag alltid skaffa mig interna skämt som ingen fattar, Är jag tragisk eller är jag tragisk? Dessutom skrattar jag inte åt skämt. Bara det som inte är skämt egentligen.

Men varför skaffar man sig interna skämt? Jag har nog inte riktigt fattat det. Men det är ju roligt. Men ett internt skämt, hur kul är det när det bara finns en som fattar? Sen måste man oftast höra det i verkligheten för att fatta.

Jag kan räkna upp tre interna skämt som jag har med folk. Nr.1: jäääääntan, detta är något typ tre personer fattar. Nr.2: det är heeeelt fantastiiskt detta är en som fattar, man måste även höra det för att det ska vara någolunda kul. Nr.3: nooooooot även detta måste man höra. Och det är bara jag som säger det så fult att det är roligt.

Detta fattade säket inte så många och hela inlägget har ingen poäng. Men det finns ingen mening med interna skämt egentligen.